Våra liv i Uppsala kantas till stor del av livsreflektioner. När varken P eller L har särskilt mycket studier att tänka på blir det på något vis så att våra sinnen öppnas upp för mycket mer än endast studierelaterade bekymmer. Ändå är det kanske studierna som är orsaken till det mesta av våra ifrågasättanden. Men det bildar även utrymme att tänka, vrida och vända på sådant som vi, ja, inte har haft ork eller tid att sätta oss in i. Summa summarum, om tiden i Uppsala har fört med sig något som vi redan nu kan identifiera vår tid här med, så är det att vi åtminstone har vidgat våra intellekt. Hur då?
Trots att det känns som om vi är inne i någon slags förändringsprocess när det gäller hur vi formar våra egna idéer i våra tankevärldar uppfattar jag att drastisk förändring i hur vi analyserar generella fenomen. Det tar, något förenklat, en lång tid att inse och acceptera vissa saker som har hänt och händer.
Om det är något som vi, beklagligt nog, under många år lämnat utanför våra dörrar så är det musiken. Vi har alltid haft ett genuint intresse för musik men har svårt att förena det till en gemensam sysselsättning. Den dörren har vi utan vidare brutit upp nu. En vanlig scen utspelar sig med att vi sitter med varsin anteckningsbok framför oss, försjunkna i skarpsinniga funderingar, jag med gitarren i knät och Linn med en lågmäld melodisökande stämma. Vi är på väg, även om det här också är process som hankar sig framåt med längtan efter resultat.
Med Timshel har vi också tagit stora steg. Nya skivan "What if it breaks" finns nu ute. Och på den medverkar såväl P som L. Gilla gärna Timshel (direktlänk) på Facebook, där får ni också lätt tillgång till vår musik.
/P
.jpg)
.jpg)
